FÖRÖKNING

Att fröföröka Rhododendronarter


Peter A. Cox
Översättning : Stefan Salomonsson


Jag har under mer än 60 år gjort tusentals frösådder av Rhododendron med hyfsad framgång vill jag påstå och jag har utvecklat ett system med vilket jag lyckats få tillväxt i de allra flesta små fröplantor till det stadium då det är dags att plantera ut. Att föröka och odla Rhododendron från frö till fullvuxen planta är ett stort nöje och jag kan helt klart rekommendera detta för dem som inte provat på. Jag är säker på att väntan på den första blomningen, eller så bara den första fullväxta bladväxten, förlänger ens eget liv.


Källor/ursprung för frö

Huvudskillnaden mellan en fröplanta och en vegetativt förökad planta är att varje enskild fröplanta är unik, medan de plantor som är gjorda av sticklingar, ympningar, växtvävnadsodling etc är identiska om källan är samma enskilda planta. (Det kan emmellertid inträffa att sporter kan uppstå efter vegetativ förökning, som visar variation som t.ex att bladen blir rödtonade eller variegerade). Frö kan delas in i 3 kategorier, öppet pollinerade (open pollinated), handpollinerade (hand pollinated) och vildinsamlade (wild collected). När man började odla arter från frö, i tidiga år, trodde de flesta människor ii Amerika att bara frö kom från ”välkända” källor som RBG Kew och Edinburgh och RHS Garden Wisley så skulle de vara äkta. Men de hade väldigt fel. Jag minns så väl en gång när jag dömde en Show i Portland eller Seattle runt 1968 där det fanns en klass för undersektionen Campylocarpa som inkuderade ungefär 12 nummer bara med R. souliei. Det var helt utan tvekan så att alla utom två var öppet pollinerade hybrider. När jag besökte trädgårdar i Staterna på 1950 och 60-talet  så var tillståndet tydligt för alla att se. Ungefär samtidigt fick jag frö från R. mallotum från RBG Edinburgh, en sällsynt och eftersökt art i undersektionen Neriiflora. Jag drog upp ungerfär 100 st fröplantor och det var bara två som visade sig vara äkta.

 

Inom det egna undersläktet korsar de flesta arterna sig med andra arter,  dock kan man säga att det är osannolikt att mycket storväxta arter korsar sig med mycket små arter och tvärtom. Eftersom det endast finns ett fåtal korsningar gjorda av mänsklig hand och ett mycket litet antal gjorda i naturen mellan Undersläktena Pentanthera och Hymenathes, så verkar korsninga mella olika undersektioner inte vara något hinder. Det finns ett mycket begränsat antal arter som inte korsar sig med något annat över huvud taget vad jag känner till. De enda jag vet är R. camtschaticum, R. nipponicum, R. albechtii, R. vaseyi och R. schlippenpachii.

 

Vildinsamlat frö

Man skulle kunna tro att vildinsamlat frö borde vara det mest äkta man kan få tag på, men så är det tyvärr inte. Längre tillbaka i tiden var det till och med så att botaniker inte trodde att det existerade naturhybrider. Jag har själv sett många naturhybrider i det vilda, särskilt i sådana områden som tidigare varit täckta av skog. Frö som är insamlat från sådan teräng innehåller mer än 50 % hybrider, även frö från äkta plantor. Det är däremot värt besväret att samla frö från plantor mitt i en population, hellre än i kantzoner nära andra kompatibla arter som blommar samtidigt.

 

Så vilket frö är då mest pålitligt ? Det är ingen tvekan om att handpollinerat frö är säkrast, förutsatt att du gör pollineringen från två olika kloner av en given art. Självpollinering är inte att rekommendera, även om frö ser ut att utvecklas bra så är det troligt att inaveln försvagar generna. Ofta utvecklas inte ens något frö alls. De bästa föräldrarna är troligtvis syskon från samma fröförälder - dessa producerar de mest enhetliga fröplantorna.  Det blir fortfarande distinkta kloner var för sig men för ögat är de oftast identiska.

 

Att samla frö i det vilda är inte raka spåret. För det första blommar många arter inte varje år, särskilt inte de storväxande arterna såsom de storbladiga. För det andra är det stor skillnad vad gäller frömognaden, allt från augusti till januari och en del fröer är inte livsdugliga om de samlas in för tidigt. Även när kapseln öppnar sig tidigt, blir en del frö kvar en tid. Att samla sent är alltid önskvärt, särskilt i sydligare områden där risken är mindre att bli överraskad av kraftiga snöfall. Generellt kan man säga att slutet september början av oktober är den säkraste tiden att samla från de flesta arter, även om kapslarna då kan vara mycket gröna. Att samla ”blint”, det vill säga att samla utan att ha sett blomningen under våren, är lite riskabelt, men nu för tiden är det få människor  som har möjlighet att se plantan i blom och att senare samla frö från samma planta.

 

Att göra en korrekt identifiering är ett annat problem och att samla ett herbarieexemplar att visa hemma för experter har blivit allt mer svårt att genomföra. Att samla frö på våren från vad som finns kvar i kapslarna från förra året är osäkert. Under min första resa till Kina våren 1981 märkte vi  snart att 1980 hade varit ett rikt blomningsår för allting och det var därför möjligt att samla tillräckligt med frö från varje rhododendronart som vi såg. Däremot, i Nepal 1985, hade det förekommit skyfall med hagel, vilket till och med skadat bladverket på plantorna och tömt det mesta av fröet ur de öppnade kapslarna. Så vi fann mycket små mängder frö kvar.

 

Under årens lopp har jag mottagit vildinsamlat frö från många olika människor och några samlare levererar bra livskraftigt frö medan andra hanterar sitt frö sämre vilket leder till att lite eller ingenting gror. Det kan finnas flera skäl till att detta inträffar, andra än att de samlats innan fröna är tillräckligt mogna. Gröna kapslar måste torka långsamt och absolut inte förvaras i plast där de ruttnar eller utsätts för höga temperaturer. Insamlingar i det vilda sker ofta under besvärliga omständigheter med vistelse i tält, där kapslarna hålls fuktiga under en alltför lång tid. Vårinsamlat frö förvaras bäst i papperspåsar och det ideala är att rensa fröna genast för att minska mängden. Som ni vet är rhododendronfrö mycket små och lätta vilket innebär att de tar mycket lite plats efter rensningen. Man kan också göra en första grovrensning, varefter slutlig rensning sker efter hemkomst där man kan rensa bort agnarna med hjälp av såll med olika finhet. Orensat frö kan även orsaka mögelangrepp.

 

Desvärre är framtiden för vildinsamlat frö dyster. Nagoya-protokollet har inte gjort nytta för någon. För ex-situ-samlingar är det en katastrof. I de länder som skrivit under detta har det blivit tvärstopp för utbyte av frö och därav resulterande plantor för botaniska trädgårdar och privata samlare. Det är inga frölistor längre som kan innehålla vildinsamlat frö. Det finns redan flera  nyligen introducerade taxa som samlats av privata samlare där de botaniska trädgårdarna går miste om frö och plantor eftersom de inte kan ta emot sådant material, och vice versa. När det gäller insamlares frönummer som varit så betydelsefulla utifrån bevarandesynpunkt och värdefulla i olika samlingar, så måste dessa nummer hållas stikt privat och de som säljer plantor från vildinsamlat frö måste hålla plantans historik dold. När det gäller bevarandet av olika arter i naturen gör protokollet definitivt ingen nytta. Insamlandet av några få kapslar utan komersiellt värde gör ingen skada över huvud taget och reducerar dessutom antalet plantskådande turister. Om man vill få tillstånd att samla i naturen är det oftast rena mardrömmen. Man måste har godkännende från både nationella och lokala myndigheter - ofta svårt att få.

 

Handpollinerat frö

Man skall inte sätta insamlarens frönummer på handpollinerat frö, inte ens om två numrerade plantor från samma insamling korspollineras. Som jag påpekade tidigare så tycker jag inte om självpollinerade frö. Det leder till inavel även om det bildas riktiga frön. Man förbereder blommorna genom att ta bort blomkronorna till största delen och även ståndarna (om möjligt) medan blomman fortfarande är i knopp. Denna åtgärd tar bort attraktionskaften från blomman för insekter och andra pollinatörer. Jag lägger inte kraft på att täcka de på detta sätt förberedda blommorna , men de förberedda blommorna får inte växa under andra blommor så att pollen kan falla ner på pistillens märke. En gång föreberedde och pollinerade jag R. degronianum ssp yakushimanum där det fanns andra plantor som stod alltför nära vilket resulterade i tre olika pollinationer bland fröna. Blommorna måste förberedas innan insekterna har en chans att komma åt pistillens märke och sedan lämnas för några dagar tills märket blir klibbigt och mottagligt för pollen. (Dock kan det ibland uppstå endast små tecken på klibbighet). Tidig blomning kan behöva skyddas mot frost. För att säkert nå framgång är det värt besväret att pollinera åtminstone två gånger. Se till att sätta ut etiketter och gör noteringar i anteckningsbok.

Bästa tiden att samla in de mognande kapslarna är när färgen börjar skifta i brunt och man skall komma ihåg att denna mognadsprocess kan sträcka sig över flera månader. Medan de flesta mognar i oktober-november mognar ett fåtal redan i augusti, såsom R.davidii, R.ochraceum och R.insigne Å andra sidan mognar en del av de senast blommande såsom R. auriculatum och R.kyawii inte förrän in på det nya året. Jag placerar de mognande kapslarna på ett tefat eller annan typ av behållare i ett fönster så att de succesivt öppnar sig. En del kapslar kan behöva hjälp för att öppnas. Dessa placerar jag på några lådor ovanpå ett värmeelement för att ge dem lite försiktigt med värme tills de öppnar sig då jag flyttar dem från värmen igen. Man bryter upp kapslarna i halvor med en nagel längs med kapselns delning innan man sållar bort agnarna. De flesta större frön kan rensas genom att använda två såll en grov för att sålla bort grövre skräp och en finare för att ta bort stoftet.

 

För att torka överblivna frön använder jag samma metod som ovan sedan förvarar jag dem i frysbox. Många känner tveksamhet inför att förvara frön i frysboxen. Jag har haft satser med frön som, efter 20 års förvaring i frysboxen, fortfarande gror, kanske inte riktigt alla. Torka fröpåsarna under att par dagar och lägg dem sedan i lufttät behållare. Ett kylskåp kan inte bevara fröna i god kondition alls så länge, men det är ändå bättre än att bara låta dem ligga i en låda där dom snart bara blir allt sämre.

 

Jag sår innevarande års frö så snart de är mogna ungefär i slutet av november, början av december och får dem att gro under fluorescerande ljus i ett litet växtrum. Jag har sett skarpsinniga odlare arrangera ett litet växtrum i sina källare genom att montera plastskärmar för att hålla fukt och värme inne i rummet. Jag har dock funnit att det inte behövs någon extra värme och jag vädrar dessutom utrymmet så att temperaturen inte överstiger 20 C. Jag ställer belysningstiden på 16 timmars dagslängd och täcker sålådorna med perforerad plast så att en del av fuktigheten blir kvar. Sålådor skall alltid vattnas underifrån för att udvika mögel, vilket är den största dödsorsaken för fröplantorna. För de som bara sår några få frösatser duger det med vlken behållare som helst med dräneringshål i botten. En halv mjölkkartong placerad i en genomskiinlig plastpåse som förslutes upptill och placeras under ljus efter sådden är både enkel att hantera och effektiv. Dessa skall inte behöva någon extra hantering förrän fröplantorna år i storlek för att pricklas ut, då även påsen öppnas gradvis för avhärdning av fröplantorna.

 

Att så frö

Numera använder jag bara finsållad torv. Tillsats av en liten mängd långsamt verkande gödning ner till halva behållarens djup räcker, inga överdrifter - för mycket leder till brända rötter och döden för de flesta fröplantorna. Det är då säkrare att utesluta gödningen i detta stadium och istället tillsätta en svag flytande lösning underifrån en gång i veckan elle var fjortonde dag efter det att de första äkta bladen visat sig och fröplantorna är utpricklade. Var mycket sparsam med gödning till undersektionerna Neriiflora och Taliensia vilka är mycket benägna att bli brända. Jag tycker inte om att använda död vitmossa. Jag har använt levande, fint sållad, färsk vitmossa för extra speciella ändamål, men den är benägen att växa om fröplantorna.

 

Torv varierar en hel del i kavlitet och det är svårt att på vissa håll få tag på första klassens torv. Jag har haft torv som alltför fort utvecklar mossa, alger och levermossor med katastrofala följder. Torven säljs ofta i alltför torrt tillstånd och behöver därför fuktas ordentligt innan man använder den i sålådor. Fyll sållådan bara upp till 1,25 cm från kanten eller mer vilket ger de groende fröplantorna visst skydd. Och platta inte till torven för att jämna till ytan eftersom det är alldeles nödvändigt med ett löst groningsmedium.

 

Det är mycket lätt att man sår frö från rhododendron alldeles för tätt, särskilt de allra minsta fröerna. De flesta rhododendon tar tre till fyra veckor på sig att gro och vissa något längre tid. Se upp för mögelpåväxt och försök i så fall att ta bort det med pincett. Efter en månad eller så blir det uppenbart om fröna kommer att gro eller inte. Rötterna kommer först och sedan följda av hjärtbladen. Ha koll på fröplantor som blir rangliga och tenderar att falla. Det kan härvid vara lönt att stötta upp fröplantan med lite torv. Vissa, ofta äldre frö, kan tendera att gro och sedan dö. Jag placerar etiketten mitt i lådan, vilket tillsammans med att inte fylla lådan med torv ända upp, håller det du täcker lådan med ifrån att ligga an mot fröna.

 

Att prickla och övervintra fröplantorna

Om man sår tidigt i december kommer de mest livskraftiga fröplantorna att var redo för utprickling redan i början av mars. Man kan använda olika kombinationer av torv och sådana media som Perlite eller Vermiculite för att blanda ihop komposten för utpricklingen. Jag föredrar att prickla ut 50-70 i brickor/tråg hellre än att använda små krukor. Snart efter pricklingen kan men ge den första svaga gödningen ovanifrån var fjortonde dag. Långsamväxande fröplantor kan vara kvar i brickan/tråget till kommande vinter eller till och med våren medan mer snabbväxande kan planteras ut i drivbänk under juli-augusti förutsatt att de är härdiga. Jag täcker drivbänken med två skikt av plastnät till att börja med och efter några veckor tar jag bort det ena skiktet. I kalla områden täcker man drivbänkarna med glas under vintern med en spalt öppen för luft. I mycket kalla områden får andra åtgärder vidtagas. Jag låter fröplantorna vara kvar i drivbänkarna under större delen av växtsäsongen innan jag planterar ut i planskolans bäddar. För dem som nöjer sig med ett mindre antal fröplantor får man skala ner vad som sagts ovan.

 

Utifrån bevarandesynpunkt och om man har plats, är det en god idé att plantera ut flera plantor av värdefulla arter från samma frösådd så att dessa sedan kan användas för produktion av handpollinerat frö.När det gäller plantor med misstänkt sämre härdighet är det värt att positionera dem i olika situationer, kanske extra skydd ovanifrån av vintergröna träd.

 

Good Luck 


Sticklingar och frösådder av rhododendron
Lennart visar hur han går tillväga för att föröka sina rhododendron
Film av Sophie Rimheden


Fröförökning
Sällskapets skriftserie nr 5, "Pollinering och fröförökning av rhododendron".
Vegetativ förökning
Sällskapets skriftserie nr 4, "Vegetativ förökning av rhododendron".