Men runt 1845 var det en del odlare på kontinenten som tog upp ett mer systematiskt hybridiseringsarbete, bland annat de så kallade Genthazaleorna togs fram under denna tid. Korsningarna byggde på de amerikanska arterna, R. calendulaceum, R. viscosum, R. nudiflorum (R. perciclymenoides, R. canescens).

Redan runt 1820 gjordes korsningar mellan Azalea och Rhododendron så kallade Azaleodendrons.

Närmare 1870-talet introducerades även de japanska semilövfällande azaleorna R. obtusum (R. kiusianum, R. kaempferi).

Den riktigt tidiga azaleatraditionen hittar vi i Japan. Då talar vi om åtminstone 1600-talet. Den första azaleamonografin i världen skrevs av plantskolemannen Ito Ihei 1692. Den finns översatt till engelska av John L Creech 1984, ”A Brocade Pillow”. Här hittar man allt man kan tänka sig om japanska azaleor i odling med alla traditionella korsningar som odlas än i dag.

Ghentazaleor

Det var i Belgien/Ghent som man på allvar startade hybridiseringsarbete med lövfällande azaleor. Redan 1825 presenterade den belgiske bagaren Mortier sin första hybrid och då hade han börjat korsa in, förutom de amerikanska arterna, även den europeiska arten R. luteum. Sedan fortsatte hybridiseringsarbetet och 1836 kunde hybridisören Loddiges presentera inte mindre än 107 st varianter av Ghentkorsningar.

Mollisazaleor

Det var när man introducerade även de japanska och kinesiska  arterna R. japonicum och R. molle,( idag R. molle ssp molle och ssp japonicum ) som dessa hybrider togs fram med start ca 1872. Koster i Boskoop/Holland och Waterer Knap Hill/England var tidiga i detta arbete

De första Mollishybriderna med dubbla blommor togs fram. Denna grupp kallades Rusticaazaleor.

I Berättelse nr 16 fortsätter historiken om taxonomins utveckling under tiden efter det att Darwin 1859 publicerat sin teori om evolution genom naturligt urval. Nr 16 kan läsas på hemsidan från och med lördagen den 24 april.

Alla bilder med tillstånd från Tyska Rhododendron Gen Bank