OM VÄXTKARAKTÄRERNA

Scala Naturae - allt i naturen kan arrangeras och sorteras hierarkiskt i en kontinuerlig stege från det enklaste och mest lågtstående till det mest avancerade och högststående. Detta resonemang har sitt ursprung i antiken och Aristoteles. Sättet att rangordna organismer lever dock kvar än i dag i det allmänna medvetandet. Men kan man verkligen påstå att det finns mer högtstående, avancerade och mer primitiva arter och karaktärer? Darwins evolutionsteori 1859 säger något annat vilket vi så småningom skall komma in på. Men vi fortsätter än så länge på spåret att likhet innebär släktskap.

Under de närmaste 100 åren efter Linnés död 1778 kan man säga att Linnés bedrifter var i händerna huvudsakligen på franska och schweiziska botanister. Det var Adanson, de Jussieu och familjen de Candolle. Det var de Candolle, tre generationer, som var dominerande fram till tidpunten för Darwins upptäckter.

Pyramus de Candolle 1778-1841 diskuterade de olika växtkraktärernas taxonomiska betydelse. Detta var en omständighet som är av avgörande betydelse ända fram till nutid. Vilka karaktärer är viktigast när man skall ”sortera”. Michel Adanson hade ett angreppssätt där så många karaktärer som möjligt skulle sorteras efter samma vikt. Detta var en tanke som man fick anledning att återkomma till så sent som på 1960-talet och den s.k numeriska taxonomin.

För några år sedan (uppstart 2011) hade vi en studiecirkel i vår förening om artbestämning. Vi var några intresserade som försökte oss på detta ämne. Undertecknad hade förberett ett material som skulle vara underlag för våra gemensamma studier. Ganska snart kom vi in på detta med ”karaktärer”. Vi skulle ju jobba med ”bestämningsnycklar”. I dessa nycklar har taxonomerna valt ut vissa karaktärer som man skall använda sig av under den stegvisa bestämingsprocessen av en okänd art. En av deltagarna ställde då den mycket begåvade frågan: ”Hur bestämmer man vilka karaktärer som är viktigast för artbestämningen”. Svaret fick ”hänga i luften”. Vi får se om fortsättningen på dessa ”Berättelser” kanske kan ge ett svar?

Herbariematerialet under 1700-talet hade mycket övrigt att önska. Det betydde att studier av detta material var besvärligt. Levande material var viktigt underlag och det var en anledning till att de botaniska trädgårdarna anlades i slutet av 1700-talet. Man fick då tillgång till levande material vilket medgav anatomiska och fysiologiska studier på ett helt annat sätt.

Linné har vi ju sett sorterade efter vad han ansåg vara de mest viktiga organen. Vilket han menade att fortplantningsorganen var. Linnés växtbeskrivningar i Species Plantarum begränsades till endast 12 ord för varje art. På detta sätt blev 6000 arter med art och släktnamn beskrivna. Arterna var fördelade i 1000 släkten men släktena var sedan tidigare beskrivna och sorterade i Genera Plantarum 1737. Det var här uppdelningen av släktena skedde i det artificiella systemet med klasser och ordningar.

I Berättelse nr 6, som publiceras lördagen den 5 december, skall vi studera de Candolles och de Jussieus naturliga system och vilka karaktärer som dom valde för klassificeringen. Berättelserna forsätter sedan med en ytterligare fördjupning i växtkraktärerna och deras betydelse.