Text och bild: Henrik Åström och Carina Fritzell
Ursprungsnamnet är blötbädd som använts av uppfinnarna Lennart och Jutta Öhman från Sörmland.
Ursprungsidén är att bädden skall placeras vågrätt så att vattennivån är lika över hela bädden. Om bädden lutar så har man ju vatten utmed en sida eller ett hörn och det blir torrt i andra hörnet. Växternas rötter kommer då att söka sig mot vattnet var de än befinner sig. Vill man ha en lutande bädd är det fyllningen som skall läggas på olika höjd. Det går bra att bygga på sluttande mark om man terrasserar den så att flera bäddar utmed varandra har bottnarna vågräta medan ytan lutar.
Många är skeptiska mot blötbäddar eftersom man tror att de resulterar i stillastående vatten som blir syrefattigt och allmänt olämpligt för odling. Det är en missuppfattning. Genom regn och bevattning kommer vatten att söka sig lodrätt ner mot bottnen. Då uppstår horisontella långsamma strömmar mot bräddavloppet och gammalt vatten transporteras bort och ersätts med syrerikt vatten. Därför får man ingen syrebrist i en väl fingerande blötbädd. Man bör ha ca 3 -5 cm vattennivå i en blötbädd av standardtyp. Vattenmagasinet i en bädd byts ut flera gånger om året även vid en så låg regnmängd som 500 mm. Om en bädd börjar lukta illa så fungerar den inte som den ska och syrebrist har uppstått. Det kan då krävas kopiösa mängder vatten för att skölja ut allt gammalt syrefattigt vatten.
Allt material på denna webbsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
Sydsvenska Rhododendron - och Magnoliasällskapet