BLÖTBÄDDAR

Text och bild: Henrik Åström och Carina Fritzell

Ursprungsnamnet är blötbädd som använts av uppfinnarna Lennart och Jutta Öhman från Sörmland.

Ursprungsidén är att bädden skall placeras vågrätt så att vattennivån är lika över hela bädden. Om bädden lutar så har man ju vatten utmed en sida eller ett hörn och det blir torrt i andra hörnet. Växternas rötter kommer då att söka sig mot vattnet var de än befinner sig. Vill man ha en lutande bädd är det fyllningen som skall läggas på olika höjd. Det går bra att bygga på sluttande mark om man terrasserar den så att flera bäddar utmed varandra har bottnarna vågräta medan ytan lutar.

Avloppet skall man inte slarva med. Om man bara leder ut det i marken bildas en fuktig zon som snabbt lockar till sig rötter från träd även långt bort. Om rötterna kan söka sig in i bädden så är det klippt. På en sommar kan ett stort träd fullkomligt fylla up hela bädden med sina sugrötter! Jag brukar borra ett minst en m djupt hål och sätta ner ett avloppsrör som får ta emot det vatten som rinner ut från bräddavloppet. På så sätt hindrar man effektivt trädrötterna att växa in.

Många är skeptiska mot blötbäddar eftersom man tror att de resulterar i stillastående vatten som blir syrefattigt och allmänt olämpligt för odling. Det är en missuppfattning. Genom regn och bevattning kommer vatten att söka sig lodrätt ner mot bottnen. Då uppstår horisontella långsamma strömmar mot bräddavloppet och gammalt vatten transporteras bort och ersätts med syrerikt vatten. Därför får man ingen syrebrist i en väl fingerande blötbädd. Man bör ha ca 3 -5 cm vattennivå i en blötbädd av standardtyp. Vattenmagasinet i en bädd byts ut flera gånger om året även vid en så låg regnmängd som 500 mm. Om en bädd börjar lukta illa så fungerar den inte som den ska och syrebrist har uppstått. Det kan då krävas kopiösa mängder vatten för att skölja ut allt gammalt syrefattigt vatten.

För att främja syrebalansen skall man ha mycket grovt material som bark, extra grov torv, kvistar och grenar av barrträd i bädden. Finkornigt mullmaterial skall undvikas därför att det gärna täpper till kanalerna för vattnets rörelse och dessutom förbrukar syre eftersom det bryts ner snabbt.