Fröförökning Magnolia

Råd och erfarenheter från Erland Ejder

Många magnolior producerar hyggligt eller bra med pollen i vårt klimat, men inte alla. Störst problem är det med de allra tidigaste i blomning, t ex M. stellata, sinostellata, biondii, salicifolia. Bästa förutsättningar är en varm solig period på våren. Bildandet av frön efter pollinering är starkt beroende av tillräcklig vårtemperatur och frost är naturligtvis förödande.

Triploida, pentaploida (och högre udda ploidier) plantor har dålig eller mycket dålig fertilitet och är svåra att få frön från, men de kan ofta producera dugligt pollen ändå.

Jag brukar först ta in blomman som pollenet skall utvinnas ur, sedan lägga blomman upp-och-ner på ett papper eller ännu hellre montera den upp-och-ner på en tripod av instuckna knappnålar. I vissa fall kan det vara möjligt att skaka pollen ur en blomma som sitter på sin planta, men det är inte så lätt. Fuktigt, kletigt pollen på insidan av tepalerna brukar inte vara användbart.

När blomman mognar faller pollen ut på pappret under. Ibland har jag satt en måttlig värmelampa mot den uppstyltade blomman och då blir torkningen och pollen-frigörelsen ännu effektivare, men det är inte nödvändigt. 

Detta pollen, ibland helt lite men ofta tillräckligt, häller jag sedan i den lilla kopp av aluminium som finns kring stearinet i vanliga värmeljus, ett litet billig och behändigt kärl.

Om pollineringen skall ske genast är det bara att gå ut i trädgården igen med pollenförrådet.

Om däremot pollenet skall användas senare blir proceduren enligt följande. I en liten syltburk lägger jag ett lager torkmedel. Det ser ut som kiselgur, har lite tillsats av något, kanske koboltklorid, som gör det kraftigt blått efter torkning i mikrovågsugn och som när det tar upp fukt blir färglöst. Torkmedel kan köpas i hobbyaffärer och liknande. Pollenet skall naturligtvis inte i mikrovågsugnen! 

Ovanpå torkmedlet i burken ställer jag ner den lilla aluminiumkoppen och skruvar på burklocket ordentligt. 

Håller ett antal veckor i kylen. Om det skall förvaras längre låter jag det först stå en vecka i kylen och flyttar det sedan till frysen, där det håller till året efter, men tveksamt två år. Burken får inte tippas, om pollenet kommer ut bland torkmedlet blir det odugligt. Man kan också ta det torkade pollenet och vika in det i ett litet papper till ett minipaket och sedan lägga tillbaka det i burken med torkmedel. Så har jag gjort när jag haft med pollen på resa. 

När jag skall använda pollenet tar jag upp burken ur frysen (eller kylen) en halvtimme innan jag öppnar locket (annars kondens på pollenet!) och tar sedan upp pollen med spetsen av en gammaldags piprensare (finns fortfarande att köpa för en billig peng!) eller Tops och “duttar” det på pistillerna i blomman. När pistillerna är i rätt utveckling för pollinering kan man ofta se att de glimmar lite av sockerlösning (?) vilket ger förutsättning för groning av pollenkorn. Man ser att pollen hamnat och fastnat på pistillerna.

Blomman skall då ännu inte riktigt ha öppnat sig utan kräver oftast att man viker undan tepalerna på den inte riktigt utslagna blomman. När blomman naturligen öppnat sig lossnar dess pollen men pistillerna är då inte längre mottagliga, så då är det för sent för pollinering. Denna timing är viktig att förstå! 

Sedan viker jag tillbaka tepalerna och tejpar igen blomman för att inte pollinerade insekter skall krypa in, och låter tejpen sitta en knapp vecka. Ibland faller tepaler plus tejp bort av sig själv, men vid regnigt väder kan blomman ruttna om inte tejpen tas bort. 

Noterar sedan genast ordentligt vad jag gjort – det är så lätt att glömma viktiga data. Ofta använder jag små nummerbrickor som fästs just under blomman.

Blommor där inte pollineringen lyckats faller snart av, men vid framgång syns efterhand en liten frukt som gradvis växer till i storlek. Fullmatade frukter är ovanligt hos de flesta magnolior (undantag t ex M. sieboldii) och därför blir frukterna ofta buckliga och oregelbundna med mindre antal frön än möjligt. Detta kan bero på att den artificiella pollineringen bara funderat på somliga pistiller, men fenomenet är vanligt också hos vildväxande magnolior, t ex i Kina där jag sett massor av exempel hos M. sprengeri.

Under sidan https://rhododendron-syd.se/magnolia/magnoliaskogen/ hittar Ni många lyckade korsningar som Erland medverkat till.