VEGETATIV FÖRÖKNING

Vegetativ förökning av rhododendron är en både billig och relativt enkel metod för att utöka antal och sortiment. Genom utbyte av sticklingar med andra medlemmar samt deltagande i våra kurser kan du även knyta nya och stimulerande kontakter.

Då inledningsfasen av arbetet försiggår under hösten/vintern kan du även under denna tid ha utbyte av ditt rhododendronintresse. Du får följa den spännande rotutvecklingen och en dag uppleva nöjet: en ny planta har skapats!

Det finns många teorier om hur man skall gå till väga. Jag har dock valt de metoder, som jag och flera av mina kollegor har god erfarenhet av. Detta utesluter inte att det även kan finnas andra goda alternativ.

Börja i liten omfattning och gå vidare efter de resultat och erfarenheter du uppnår. Och framförallt, arbeta efter den målsättning som du trivs med!

Sticklingsförökning:

Sticklingmetoden går i stort sett ut på att du skär ett skott från en planta, placerar detta i en torvblandning och avvaktar den därpå följande rotbildningen. Denna process kan ej åstadkommas genom att placera skottet i ett glas fyllt med vatten. Rotbildning kräver fukt, syre och helst mörker, bara vatten ger för lite syre.

Mer detaljerad information finns i vår skrift Nr 4 som kan köpas på våra träffar och vid olika arrangemang samt att vi när intresse finns håller vi små ”kurser” för medlemmar.

Avläggning:

Detta är en gammal metod, som har den fördelen att den inte fordrar speciell utrustning. Du bör givetvis ha tillgång till en lämplig buske och du måste använda unga skott. Gamla, starkt förvedade skott har svårt att bilda nya rötter.

Du väljer ut en spänstig, ung gren som växer nära marken. Gör en mindre fördjupning i marken cirka 15×10 cm och böj grenen i en båge och se var den understa delen befinner sig. Där skär du ett längsgående snitt och penslar på lite rotningsmedel. Sist förankrar du grenen i marken genom att trycka ner en grenklyka.

Är grenen mycket styv kan du behöva binda toppen mot en lodrätt gren, eventuella blad under jordytan avlägsnas. Fyll därefter fördjupningen med torvblandning enligt stickling-metoden.

Ympning:

Många rhododendron, främst elepidota arter och primärhybrider härav, kan vara svåra att sticklingsföröka genom utebliven rotbildning. Du kan då pröva en annan form av vegetativ förökning, nämligen ympning. I kommersiell odling dominerar denna förökningsmetod för de flesta elepidota hybrider, även vanlig för elepidota arter men här förekommer även fröförökning.

Rätt utförd anses ympning vara en säkrare metod än sticklingförökning. Om sticklingmaterialet är begränsat kan således ympning vara att föredra. I princip går ympning ut på att få en stickling (ympkvist) att växa samman med en grundstam (underlag) på rot.

För att uppnå ett tillfredsställande resultat bör du ha tillgång till ett slutet utrymme, tillgång till artificiellt ljus och värme är beroende av tidpunkten då ympningen sker. Underlaget och ympkvisten måste tillhöra samma sektion, elepidota rhododendron på andra elepidoter. För lepidoter samt bladfällande och städsegröna azaleor är ympning mindre aktuell, eftersom de, med vissa undantag, vanligtvis är ganska lätta att sticklingsföröka.

Sticklingsförökning kombinerad med ympning:

Denna metod kännetecknas av att en lämplig stickling används som underlag och som sammanfogas med ympkvisten. Härigenom frångår du behovet av att dra fram särskilda underlag, metoden är närmast avsedd för arter och hybrider, som svårligen kan sticklingförökas på normalt sätt.

Det är mycket viktigt att samma dimension finns på stickling och ymp, kambiumytorna måste passa varandra perfekt för att sammanväx-ningen skall kunna äga rum, skarvympning är därvid att föredra.  Ympkvisten bör ha en något senare än eller samma tillväxt som underlaget, för att förhindra uttorkning av den vegetativa vävnaden bör båda delarna skördas vid samma tidpunkt. Bästa tiden torde vara juliaugusti

Underlaget är som en normal stickling, cirka 10 cm, topp- och övriga grenskott avlägsnas men några blad drygt 3 cm från toppen skall finnas kvar, vilka vid behov avkortas. Ympsnittet läggs på toppen, cirka 3 cm, snett uppåt mot motsatta sidan, d.v.s. som skarvymp, nedre delen såras vid behov.

Om du använder kilymp kan blad finnas kvar närmare toppen men då kan du använda enbart ett rakt snitt i underlaget. Detta medför att tillpassningen inte blir optimal.

Ympkvisten är som en sedvanlig stickling, cirka 10 cm med övertaliga blad bortskurna och resterande blad inkortade vid behov. Nedre delen får ett ympsnitt motsvarande underlagets toppsnitt. Noga tillpassning sker därefter, sammanhållning med ympband.

Underlagets nederdel kan vid behov påföras hormonmedel varefter plantan placeras i torvblandningen. Vid skarvympning placeras underlagets bladstjälkar och sammanfogning strax ovanför torvytan, Vidare kultur i slutet utrymme i likhet med sticklingförökning, artificiell belysning och undervärme fordras.

Som underlag kan du använda väl avmognade skott från ‘Cunninghams´s White’ men vanliga catawbiense- och williamsianum-hybrider har även visat sig gångbara. Eftersom toppskottet avlägsnas syns blomknopp inte vara någon nackdel.

Efter omkring 1-2 månader syns kallusbildningen mellan stickling och ymp. Normalt har sticklingen inte rotat sig, eventuella nya bladskott på underlaget tas bort