PHYTOPHTHORA

Just nu pågår runt om i världen en intensiv forskning om Phytophthora. Inte minst här hemma i Sverige och företrädesvis då på SLU Alnarp. Vi Rhododendronodlare har ju, de senaste åren, undrat över denna åkomma och vilka konsekvenser den har och kan få i framtiden för oss. Vi har nåtts av rapporter från andra länder om stora problem men vi har här hemma hittills varit förskonade. Där har varit många ”tyckare” genom åren och kallat åkomman för olika saker som ”rotröta, ”vissnesjuka” mm. Med denna artikel vill vi försöka beskriva aktuellt kunskapsläge vad gäller förekomst i vårt land. Det har nyligen publicerats en rapport ”Hantering av Phytopht-hora i sydsvensk lövskog” Witzell/Cleary SLU/Alnarp 2017. Eftersom den på ett bra sätt beskriver Phytopht-hora och dess olika arter och förekomster samt biologin, har vi utgått från den i vår text. För att undvika missförstånd om vad man skall kalla detta komplex och de olika arterna, har vi valt att använda de vetenskap-liga namnen, latin alltså.
 
Vad är då Phytophthora och varför är kunskap om detta angeläget för oss Rhododendronodlare. Till att börja med, anledningen till att vi inte vill kalla åkomman för ”rotröta” är att rotröta orsakas oftast av svampangrepp och Phytophthora är faktiskt inte någon svamp utan närmare släkt med alger. Detta är anledningen till att svampbekämpningsmedel inte har någon effekt på Phytophthora. Rotröta kan däremot ofta uppstå som en följdsjukdom efter det att plantan/trädet först haft ett angrepp av Phytophthora.
 
Phytophthora är ett släkte av växtskadegörare som orsakar vävnadsdöd i rötter, stam och blad hos unga plantor så väl som äldre. Namnet härstammar från grekiskan och betyder växtförstörare. Flera allvarliga växtsjukdomar orsakas av skadegörare i släktet Phytophthora. Dessa mikroskopiska varelser som också kallas biologiska bulldozers, har orsakat stora skador på träd och buskar i det fria. Det finns mer än 100 olika Phytophthora-arter beskrivna i världen och de trivs i fuktiga miljöer. Markens kemiska egenskaper och mikrober kan påverka förekomsten.
 
Ett flertal Phytophthoraarter är aktiva i sydsvenska lövskogar och förorsakar en del skador redan nu. Nya Phythophtora-arter sprids i vår natur via smittade plantor från den internationella växthandeln, och några, t.ex P. ramorum är karantänarter. Eftersom man vill begränsa möjligheterna för spridning finns regler för just denna art. Det är Jordbruksverket som övervakar artens förekomst i Sverige. Man är förpliktigad att bekämpa den och att förhindra spridning. Den finns således med på EU-ländernas karantänlista.
 
För oss som har Rhododendron som huvudintresse är det framför allt P.ramorum som är ”intressant” men det finns även flera arter att hålla ögonen på. Problemen i Sverige är hittills ganska begränsade, men finns, och risken att problemen ökar är svårt att sia om. Klimat-förändringar samt import av plantor från andra länder som har större problem, kan vara framtida problem (Glendoick i Skottland hade ett utbrott 2016, men det är nu under kontroll).Till exempel Nederländerna med stora växtodlingar och plantskolor kan ha stora problem med dessa skadegörare.

Så sent som under 2017 gjordes en undersökning i Sverige av Jordbruksverket. Det konstaterades 4 fall av sjukdomen P.ramorum på Catawbiense, Polaris, Park Bremen och Chateau de Villandry. Vilket tyder på att flera Rhododendronarter så väl som hybrider angrips, inte bara vissa arter som man trodde tidigare. Samtliga dessa fall var i plantskolor och Trädgårdscentrum.

Andra arter som man testade samtidigt var Viburnum, Magnolia, Pieris japonica, Syringa samt Larix men det var bara på Rhododendron som sjukdomen konstaterades. Rhododendron tillhör de mest mottagliga släktena. Det kan nämnas att för att vara helt säker på att det handlar om P.ramorum krävs laboratoriestudier.
Det finns inget skäl till någon större oro på grund av detta resultat, men man behöver vara uppmärksam så att sjukdomen inte får fäste i Sverige. På Nya Zeeland har man problemet också, vilket beskrivs i boken ”Big Leaf Rhododendrons”. Författarna menar att angreppen uppstår när det regnar och man har dålig dränering i planteringarna. Enligt författarna är det på grund av att sjukdomen sprids med vatten. Deras lösning är delvis att förbättra dräneringen så klarar sig plantorna bättre från sjukdomen. Problemet med just P.ramorum är att den även är luftburen och angriper plantan genom att sporer i regndroppar faller på bladen, alltså inte bara via markens rötter som gäller för många andra Phytophthoraarter.

Personligen hade jag, Benny, ett par buskar som kanske var angripna eller så var det barksplit, orsakat av den besvärliga våren, men tog det säkra före det osäkra och eldade upp de buskarna. Misstänker man att man har sjukdomen är den säkraste åtgärden att bränna buskarna som är angripna eftersom sjukdomen är smittsam. Metoden fungerar dock bara när det är fråga om luftburen spridning som för P. ramorum. För mark-buren spelar det liten eller mindre roll.

Dock kan nämnas en del olika metoder som gett visst resultat:
*Preparat som innehåller metalaxyl har visat sig dämpa symptomen av Phytophtora-angreppet men sjukdomen försvinner inte och spridningsrisken kvarstår.
*Även behandling med fosfit kan ha en dämpande effekt på skadorna men tar inte heller bort smittan. Fosfit är ett tillväxtfrämjande medel som används t.ex. för gräsmattor. Men frågan är vilken effekt medlet kan ha på plantan i sig.
*Förna med barkrester och annat organiskt material i marken kan släppa ut kemiska substanser som hejdar Phytophthora-arteternas sporbildning och angrepp.
*Försök har gjorts med framgång på unga träd vid SLU Alnarp med markbakterier som producerar ”biotensider”, en slags biologisk bekämpning.
*Så har man noterat att svampar och bakterier i marken kan konkurrera med Phytophthora och mykorrhiza-svamparna kan även minska Phytophtoraangrepp genom att stimulera växternas försvarsmekanismer.

När det gäller att identifiera angrepp så är det svårt. För det första visar en infekterad planta inte alltid några symptom. Så vid import från andra länder finns det risker. Plantskolor inom EU måste genomgå inspektioner och när man är godkänd kan så kallade plantpass utfärdas för leveranser, men detta är inte 100 % säkert då symptomen som sagt inte alltid märks. Bilderna här intill visar på en del olika symptom på angrepp.

När du handlar plantor hos plantskolor i Sverige, tänk på att fråga om växterna är importerade och be i så fall att få se växtpass. Likadant om du handlar växter när du är på resande fot eller på postorder utomlands. Det är ett bevis för att leverantören i ursprungslandet är sund-hetskontrollerad. Detta gäller för alla EU-länder. Om vi alla är uppmärksamma kanske vi kan hålla P. ramorum stången ett tag till.

Johanna Witzell säger: Det är så klart motiverat att fokusera på karantänarter men det finns många andra som är farliga. Hon tycker att en viktig fråga att lyfta är att minska importen av växter och att konsumenter skulle vara medvetna om vad det kan innebära om man köper/beställer plantor utomlands. Man bör som konsument vara beredd att betala lite extra för plantor som odlats med bästa möjliga skydd mot Phytophthora-smittan. När det gäller symptomen så är dessa ofta samma slags symptom som orsakats av andra åkommor. Det är svårt att peka på något som skulle vara typiskt för just P. ramorum. För mer information om P. ramorum rekommenderar Johanna: https://nature.berkeley.edu/garbelotto/downloads/sod_diagnostic_report_final.pdf, särskilt bild nr 15 är rätt informativ.