Visst skapar det extra atmosfär och liv i trädgården med vintergröna växter som Rhododendron. Släktet består av mer än 1000 arter där en del kommer från arktiska eller alpina områden och har mycket god vinterhärdighet medan andra arter kommer från tempererade eller tropiska områden med betydligt sämre förmåga att klara våra vintrar. Denna stora variation inom samma släkte har nu fått forskare att intressera sig för rhododendronsläktet utifrån härdighet. Vintern är ingen lätt uppgift för växterna.  Isbildning mellan cellerna kan leda till direkta mekaniska skador på cellväggar och membran. Dessutom tas det vatten från cellerna när iskristallerna växer. Isbildningen hindrar också vattenförsörjning från rotsystemet och leder till uttorkning. Solstrålning under vintern utgör också en risk eftersom ljuset fortfarande kan tas upp men fotosyntesens enzymer inte är aktiva vid den låga temperaturen.

De strategier som observerats enskilt eller i kombinationer är bl a:  1. Cellerna producera en typ av proteiner ”dehydriner” som gör att vatten hålls kvar i cellerna bättre;  2. Bladen rullar sig eller fälls neråt (fig) vilket minskar avdunstning och ljusupptag, 3. Cellerna producerar carotenoider som omvandlar ljusöverskott till värme och 4. Cellerna producerar antioxidanter för att ta hand om eventuella skadliga produkter om de ändå bildas.

En annan aspekt är att växternas anpassning inför vintern (cold acclimation) går ganska långsamt medan deras uppvaknande (deacclimation) när det blir varmare går mycket fortare  och beror på vilken art det rör sig om. En varm dag på våren som följs av frost kan då skada arter som är snabba på att deacclimatiseras trots att de har klarat hela vintern.